It can only get better

Ibland vet jag inte hur och varför jag tänker olika saker, eller ja, det händer relativt ofta, tro det eller ej? Men just nu tycker jag ganska bra om mitt liv...visst finns det saker som jag saknar, men också saker jag har nu som jag aldrig riktigt haft förut! Jag har min utbildning, som jag verkligen älskar, jag vet att jag kommer bli en jävligt bra barnsjuksköterska, kan man säga så utan att verka präktig? Jag har en mamma som gör allt för mig (så har det ifs alltid varit), jag har underabara syskon som alltid ställer upp och finns där för mig och vise verca, jag har vänner som jag tycker väldigt mycket om och framför allt alla mina nya vänner, som jag bara älskar att umgås med och jag kan inte sluta le när jag är med dem...jag har alltid haft det ganska tufft med att få kompisar och sådär, men just nu känna det jäkligt bra! Jag har gymnastiken och visst kan det vara jobbigt och så, men det har verkligen blivit en del av mig...jag utvecklas som tränare och blir en bättre person av att vara där och framförallt så älskar jag att se att våra killar utvecklas och blir bättre! Som sagt, det finns väldigt många bra saker! Samtidigt finns det också dåliga saker, en del som jag väljer att hålla utanför bloggen då det känns allt för privat andra som jag gärna delar med mig av....till exempel är det sjukt jobbigt att sakna ridningen så mycket som jag gör, och jag har väl insett nu att det kommer aldrig bli som förut, jag kommer aldrig ha det jag hade med Jackie, världens bästa ponny, jag kommer aldrig få den känslan igen, jag kommer aldrig ha den gemenskapen med alla vänner från stallet, vi glider längre och längre ifrån varanda. Jag är också helt övertygad om att jag inte kommer ha dig om några år, vi kommer tappa bort varandra. Jag har ingen pojkvän vilket självklart är tråkigt, men det kommer nog när det kommer, helt enkelt, har verligen förstått att det inte går att skynda fram. 

Jag tänker på dagarna när Matilda låg på sjukhuset för sista gången, då lyssnades det mycket på Amy Diamond, varav en sång jag verkligen tycker är fin, "It can only get better"...jag undrar om det är så. För Matilda blev det inte bättre, det blev värre och värre och hon försvann från oss, för hennes familj blev det verkligen inte bättre, de förlorade det bästa de hade i livet! Det är inte rättvist, livet är inte rättvist! På något sätt så kommer jag när jag umgås med nytt folk väldigt ofta in på Matilda, likaså igårkväll...folk frågar vad jag pluggar, jag jag vill jobba med och jag svarar att jag vill bli barnsjuksköterska och jobba på onkologen, folk tycker jag är korkad och jag förklarar, för allt kommer ju tillbaka till Matilda! Väldigt ofta slutar det i tårar, dock inte så ofta som förut och inte så ofta för mig längre, men för vännerna jag berättar för...jag har lärt mig hantera mina känslor om detta, jag har lärt mig att de glada minnena jag har av Matilda måste överväga de mindre bra för att jag ska orka....såklart kommer det tårar ibland men inte längre på samma sätt! Min sorg har ändrat skepnad och det känns bra, jag kan fortsätta leva, leva som vanligt men ändå alltid ha en liten bit av Matilda med mig, finfina Matilda! Ibland saknar jag henne fruktansvärt mycket och ibland mer sådär lite lagom, det går i perioder....
Jisses, vad jag svalmar, men ibland är detta det bästa sättet att få ut sina känslor på! 
Mitt liv är ganska bra nu! 

Du saknas älskade vän!

Kommentarer
Postat av: LIENE

sv: hehe händer här med att jag inte minns ad man pratat om, så det gör inget:)

fin bild!

2009-07-31 @ 12:16:43
URL: http://lienes.blogg.se/
Postat av: Anonym

<3 saknar dig verkligen sjukt mycket nu!!! Gått för långt tid sen vi sågs nu....! Hoppas vi ses snart <3

2009-08-03 @ 19:48:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0