*

Jag har den senaste tiden blir medveten, medveten om att hemska saker kan hända mig. Mycket kan nog bero på att jag börjat läsa till sjuksköterska men även innan dess var detta något jag tänkte på relativt ofta. Främst beror det nog på Matilda, den lilla skitungen har påverkat mig något enormt. Hon har lärt mig att man ska ta tillvara på det man har och leva livet (detta är dock svårt att tänka på alltid), man vet aldrig när någonting förändras till det sämre i sitt liv.
När Matilda gick bort blev döden så himla konkret. Innan dess är det inget jag direkt tänkt på, men folk i min nähet kan ju faktiskt försvinna när som helst!
Jag åkte iväg till Geneve och hade the time of my life. Men när man skulle åka hem så kändes det konstigt, när jag åkte från Sverige har Matilda ganska nyligen gått bort och det kändes som man flydde från allt det jobbigahär hemma. När jag skulle hem så kändes det på något sätt som att man skulle komma tillbaka till Matilda, vilket var så fel, saknaden av Matilda blev ju värre när man var hemma.

Ännu jobbigare var det när vi var i Italien, Jag, Mia och pappa och pappa fick en allvarlig hjärtattack första dagen, då rasde världen igen! Jag fick panik att pappa skulle dö men som tur väl så var läkarna duktiga i Italien. I sånna situationer så vill man gärna tro på en högre makt, jag bad inte till gud men jag pratade med Matilda, jag bad henne vaka över pappa för att jag bara vet att hon är i himmeln, i jordgubbslandet!
Pappa blev bra och mår nu hur fint som helst, sen var det Bertils tur, blödande magsår och farligt nära döden för bara någon månad sen. Nu mår även han bra fast tar en massa mediciner.
Jag tänker på Malins lillasyster Ebba så fått gå/går igenom något hemsk tillsammans med hela familjen, få en bestående hjärnskada för att sjukhuset gör fel, det är så man blir mörkrädd.

Detta har fått mig att verkligen börja fundera, jag hoppas att jag, mina vänner och min familj får leva lyckligt länge till, men man vet verkligen aldrig! Vet inte vad jag skulle göra om någon i min närhet skulle gå bort! Då vet jag inte om jag skulle ta mig upp igen! Så alla min vänner och familj, glöm aldrig hur mycket ni betyder för mig!