*

Jag tror just nu att jag är inne i en Matilda-svacka, inte så att jag går runt och är ledsen men jag ägnat henne extra tankar på sistone. Jag satt för någon vecka sen länge vid hennes grav, som för övrigt är så himla fin, och bara satt, jag bara var, jag tänkte på henne, på mig, på oss och hur kul vi hade. Jag undrar hur hon hade varit nu? det har snart gått två år. Kommer ihåg dagen mamma ingde till mig i Schweiz och sa att jag var tvungen att ringa Matilda, nu idag!! Det var tisdag och jag trodde först att det var något fel på mormor eftersom att mamma darrade på rösten... Jag förstod inte vad brådskan var, jag skulle ju komma hem 6 dagar senare och hade ju då en dag inplanerad att åka och rida på., För jag hade avbokat veckan innan för att jag fick jobb den dagen, nu i efterhand var det ett av det dummaste beslut jag tagit och något av de jag alltid kommer ångra. Jag fick aldrig åka och rida med Matilda nå mer, Matilda fick aldrig mer rida! men nej, mamma stod på sig, jag var tvungen att ringa den dagen. Jag ringde, hon var på sjukhuset, mamma, pappa, Isabella och några fröknar var där. Vi pratade länge, hon berättade lite men jag pratade mest, jag berättade vad jag gjorde att jag bodde vid en superstor sjö, fast det var för kallt att bada! Jag kommer ihåg den dagen som om den vore igår...Jag åkte hem dagen efter.
På torsdagen åkte jag och mamma till sjukhuset och hälsade på Allra Världens Bästa Matilda, vi sjöng och sjöng och sjöng lite till. Matilda var så pigg och glad och jag kunde bara inte förstå att hon bara hade dagar/veckor kvar att leva, det gick inte att få in. Nu när man tänker efter så märkdes det tydligt att Matilda inte var samma gamla vanliga Matilda. Hennes ögon var förvirrade och lite borta, men hon fanns där och hade de allra skönaste kommentarerna som bara Matilda kan komma på...Jag var hos henne många gånger till, vi sjöng, gosade, tittade på film och bara var. Att få komma dit och få ett leende var guld värt att få ett jag älskar dig Ida var ovärdeligt! De checka kommentarerna avtog, pratstunderna avtog, till sist var det bara att sitta där brevid henne och prata till henne, smeka hennes kind, pussa henne på handen, stryka hennes hår försiktigt men framför allt, att bara suga in så mycket Matilda man bara kunde, för vi visste alla att det inte fanns mycket tid kvar. Dagen innan midsommar var vi där med bullar och gosaker till Ulrika och Anders. Vi stannade en stund och pratade, det sista jag kommer ihåg av Matilda är att hon ligger i sin säng, ser väldigt bedrövad ut, så mycket smärtor i en sån liten tjej, det borde inte få vara såhär. När vi skulle åka så klappade jag henne, jag pussade henne på pannan och sa vi ses på måndag Tildavännen. Det var sista gången jag träffade Matilda, denna underbara tjej som gett mig så mycket. Älskade vän!
Jag vill knappt tänka på när mamma berättade för mig, att du inte längre fanns. Vi var på väg hem från Kåseberga, jag pratade om dig på stranden,, om en sko vi hittade, solvarma snäckor och en flaska, alla saker som fanns i vår sång. 
När vi nästan var hemma så berättade jag för mamma att Mailda hade haft hicka sist jag var där, gud va jobbigt bara en sån sak måste vara när man har så ont. Då sa jag att jag hoppades att du inte skulle ha det när jag skulle hälsa på nästa gång. Då sa mamma: Ida du kommer inte träffa Matilda mer! Det var som ett slag i magen, det hårdaste slaget jag någonsin fått! Jag gick långsamt , gråtandes vägen hem själv, när jag kom hem gick jag och satt mig i skogsgläntan i solen och bara var, tänkte på dig, min idol!

Du betyder så mycket mer än du kan ana, Matilda!
När jag äter negerbollar är du den första jag tänker på! Jag saknar dig gumman, jag hade velat ha dig här, med din mamma och pappa, kusin Stella och lillasyster Vilda. Du hade varit världens bästa storasyster!
Leker du ordentligt i jordgubbslandet? Har du hittat många fina nya vänner? Jag hoppas du har det bra, att du springer barfota i gräset och äter jordgubbar. Att du har någon att sjunga för och att någon sjunger för dig när du behöver det!
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att glömma dig! 

En av våra sångstund på sjukhuset, jag saknar det!