*

Idag är det hela 3 år sen Matilda somnade in! Jag kan fortfarande inte förstå att hon bara är borta, att någon så liten och underbar kan vara så skör för världens alla faror! När man är liten är meningen att man ska skonas från dessa hemska stunder! Att det gått 3 år redan känns märkligt, underligt och ofattbart, på ett sätt känns det som det var en hel evighet som jag kramade och pussade på henne samtidigt som det känns som igår vi sjöng,  busade och gosade tillsammans! Jag kommer så väl ihåg sista gången jag såg dig, sista gången du pratade med mig och det sista riktigt leendet från dig! De sista veckorna var påfrestande för alla, inte minst dig och dina föräldrar...man ville så gärna att ett mirakel samtidigt som man ville att du skulle släppa taget och få slippa lida! I helgen var jag förbi din gravplats hjärtat, fortfarande lika fin och mysig...den bara skriker Matilda! Hur fel det än låter så är den så mycket dig!

Jag saknar dig en massor gumman! Ät många jordgubbar för oss alla och titta ner på mamma och pappa ibland när de saknar dig som mest! Puss