Cancer finns ju överallt!

Just nu pratar vi om patologi i skolan, alltså sjukdomar...I så många förläsningar så pratas det om cancer, cancer finns ju överallt. Vänners föräldrar får cancer, jag läser bloggar om cancer, det står om cancer i tidningen. Cancer finns överallt. Cancer för mig är ett laddat ord, än så länge har två personer i min närhet fått ge upp sitt liv för cancern. Cancern besegrar i så många fall, men i många fall segrar vi, mänskligheten besegrar cancer, denna fruktansvärda sjukdom. Denna sjukdom som får oss att gå mellan hopp och förtvivlan. Jag kan fortfarande känna oerhörd sorg över att Matilda förlorade sin kamp mot denna lömska sjukdom cancer. Jag kan få gråtattacker över att inte hon fick leva, varför skulle hon vara en av fyra som inte fick sitta kvar på den blå barncancer stolen, varför? Jag kan inte förstå...vet inte om jag vill förstå, finns det en mening med detta? Jo, jorden är överbefolkad, människor måste dö, men varför barn? Samtidigt som jag tänker att varför ska det vara barn, tänker jag också att inte vill jag ju att mina morfar eller ännu värre mamma som ska gå bort, jag vill alla mina vänner och nära och kära ska leva. Men det vill ju alla andra också? Jag kommer helt enkelt inte fram till något vettigt!
Jag börjar bli rädd för att bli sjuksköterska, att möta döden och sjukdomar dag in och dag ut, möta anhöriga vars kära kanske bara lever i några dagar till, hur ska jag klara detta rent psykiskt?! Jag vet inte! Jag blir rädd för all vetskap jag får, att vad man än gör för att vara hälsosam faller det mesta på arvet...jag har ju än så länge inte lyckats så bra med arvet, jag är ett måndagsexemplar, det har Biske kommit på, och det stämmer!
Jag är rädd!
Matilda, jag ska kämpa för dig! Jag ska bli den bästa barnsjuksköterska som finns! Jag ska göra detta för dig älskade vän! För du betyder så mycket för mig, jag saknar dig snäckan!

Kommentarer
Postat av: Isabella

KRAM på dig Ida! Ha en skön helg!

2009-09-25 @ 13:45:25
Postat av: mammagladh

Sjukdomar är inte snälla alla gånger, speciellt inte när dom drabbar närstpende personer.

Vad fint du tänker på Matilda.

2009-09-27 @ 21:39:21
URL: http://mammagladh.blogg.se/
Postat av: Moa

Jag har följt många barncancerbloggar sedan strax innan Matilda dog (började med hennes...) och tänker också "Varför måste barn dö i denna sjukdomen? Varför måste barn dö överhuvudtaget?" - i nästa stund tänker jag "men jag vill ju inte att t.ex. någon av mina kompisar ska göra det heller, jag skulle tycka det var skitorättvist och dom är ju vuxna!".



så det har blivit så att jag tänker mer på ålder än barn - vuxen. min farmor dog när hon var 85 år och hon var vuxen, även om jag saknade och saknar henne så skulle jag ta det mycket hårdare om någon av mina nära vänner gick bort och där är de flesta 22 år och följaktligen vuxna. Men det är en oerhörd skillnad mellan 85 och 22. Att mina mor- och farföräldrar är döda är något jag accepterar - alla utom morfar var över 83 år, de hade levt långa liv och alla dör ju förr eller senare. Skulle någon av mina vänner dö så skulle det vara mycket svårare för mig. Vi är ju bara i början av vuxenlivet, det är så himla mycket kvar...



Kram!

2009-10-18 @ 20:47:19
URL: http://legobit.bilddagboken.se
Postat av: Annette

Ida! Mitt i all fruktansvärt hemska cancer så finns det så mycket glädje man lär sig. Glädje över det lilla lilla. Sånt som man annars inte ens lägger märke till. Man blir glad över att man får en dag till. Att kunna ge lite glädje till nån annan känns också bra. Kampen för att ALLA barn ska överleva cancer ska aldrig ges upp! Det måste sitta barn på alla stolarna! Den rädslan att inte veta "vem" som försvinner - den är obeskrivlig.

Jag ska ge dig mina bästa tips för att bli en bra Barnsjuksköterska : Prata i barnetsögonhöjd (då pratar man inte "över huvudet"=förtroende), känn/ta på huden (enklast på underarmen; svettig? kall? intorkad? eksem?...), titta & lyssna på barnet. Sen att söka kunskap och vara nyfiken. Stort lycka till! Man kan allt man vill...nästan.

Kram

2009-11-28 @ 22:27:15
URL: http://edengrand.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0