*

Ibland saknar jag henne så himla mycket och ibland känns det så himla löjligt, eller inte löjligt eller joo...det är svårt att förklara! Jag kan ibland känna att jag inte borde att rätten att sakna henne, för då tänker jag på Anders & Ulrika & Olof, Isabella & Pascal, Per & Anna, mormor & morfar eller Emelie. Hon var ju deras kött och blod, Anders & Ulrikas älskade dotter, Per & Isabellas syskonbarn och mormor & morfars barnbarn och lilla Emelie, det var ju trots allt hennes bästa kompis, jag kan inte riktigt förstå hur jobbigt detta måste ha varit för Emelie, att förlora sin bästa kompis som hon kännt sen hon var bebis när man bara är 9 år...det måste verkligen vara så jobbigt! Och så kommer jag här, som visserligen kände Matilda i ganska många år, som umgicks med henne och busade med henne, men vad är min saknad gentemot deras? Ingenting!! So fort jag hör dessa låtar så kommer Matilda upp framför mina ögon och jag kan se henne framför mig, jag kan se henne som en go och glad Matilda, alldeles sådär underbar som hon var eller som en väldigt väldigt sjuk Matilda, utan kraft eller leende på läpparna och det gör så ont i kroppen. 

När jag tänker tillbaka på våren 2007 så skär det i hjärtat på många olika vis....men samtidigt ler det! Jag ler för att Matilda fick sin stora dag, som för övrigt gjorde underverk för henne, hon åt/drack och skrattade och det hade inte hänt på någora veckor. Samtidigt så skär det i mig när jag tänker på att detta var Matildas sista födelsedagsfest, sista tid med sina komisar. De gör ont i mig när jag tänker tillbaka på de sista veckorna i hennes liv när hon hade så ont, hon tynade mer och mer bort och ändå ville vi hålla kvar vid henne...vi bad henne kämpa när det faktiskt inte fanns något att kämpa för. Hennes kropp gav upp med inte Matilda, de sista veckorna var såå långa men ändå alldeles för korta! Jag kan verkligen känna sån oerhörd saknad av Matilda! Jag är så glad att jag fick lära känna henne trots att det var för kort tid! Ibland kommer jag in i sånna riktigt Matildasvackor och förknippar det mesta med henne, hur är detta möjligt?! Tiden går men mitt minne består!

Mina tankar är ofta hos Anders och Ulrika, kan och vill verkligen inte förstå hur de har det! Jag hoppas på många vita minnespärlor nu förtiden! Tänk vad lite som kan ändra deras dag, bara att gå och handla och se något som de vet Matilda skulel gillat eller bara att umgås med barn i "Matildas ålder" måste vara så jobbigt! Jag undrar hur Matilda skulle sett ut nu? Hur hade hon varit? Vad skulle hon tyckt om? Älskade Unge, JAG SAKNAR DIG! 

http://www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo