*

Känner mig så sjukt misslyckad, det hela utbröt väl när jag fick reda på att jag inte fått jobbet, vilket jag egentligen inte riktigt hade väntat mig, men hoppas gör man ju alltid och tydligen hade jag hoppats för mycket.
Jag menar kan jag inte ens få ett jobb som innehåller de två sakerna som jag faktiskt är bra på, barn och hästar?! Vad i helvete ska jag då får för jobb?!  Livet känns bara jävligt omeningsfullt, det mesta jag gör blir fel... Just nu känns det som jag inte ens gör något vettigt, och det jag ens gör är ju inte roligt!
Varför ska livet alltid gå emot en? Varför kan aldrig jag få lite medgång? Så säger säkert de flesta ibland, men jag har kännt så de senaste 8 åren, aldrig är det bra, det är fan aldrig bra!
Mina betyg suger, vilket betyder att jag inte kan komma in på det jag vill, och det gör mig jäkligt ledsen och arg, arg på mig själv för att jag inte tog tag i mig själv i gymnasiet och ledsen för att jag kunde inte ta tag i mig själv för jag mådde himla dåligt och det förstod inte folk.
Folk säger att "betygen är inte allt, du har ju så mycket erfarenhet", jo, visst men det verkar ju fan inte hjälpa! "Men du är ju en naturbegåvning med barn", jo visst, men inte heller det hjälper ju.
Jag är inte nöjd med mig själv, på många sätt och vis och min kompis situation är ju som den är och jag kan inte göra något åt den, det ligger för fan inte i mina händer och jag är så himla trött på det!!
Jag vet vad jag vill göra, men det kommer ju inte gå....allting är bara så fucked up!

Det enda jag har som är bra just nu är Jaq, hade jag inte haft honom så vet jag inte vad jag hade gjort. Han är underbar och så goo, tycker så mycket om!

Over and out från en sjukt "jobbigkännsla" Ida
Misslyckad.....